It looks like you are using an older version of Internet Explorer which is not supported. We advise that you update your browser to the latest version of Microsoft Edge, or consider using other browsers such as Chrome, Firefox or Safari.
Vi reagerar alla olika i olika situationer. Jag vill berÀtta hur min familj och vÀnner reagerade nÀr jag fick min MS-diagnos.
Jag var jÀttenervös att berÀtta för min arbetsgivare att jag fÄtt MS. Hur skulle chefen och kollegorna reagera?
Hur jag har lyckats fÄ trÀning att bli en trevlighet istÀllet för en otrevlighet.
FĂ„r man klaga pĂ„ vĂ€dret? Ăr det okej att kĂ€nna att det ideala semestervĂ€dret Ă€r ett totalt skitvĂ€der utan för mycket sol och vĂ€rme?
Majsan kom in i mitt liv för drygt ett Är sedan och det har varit en resa utan dess like. Majsan Àr en sÄn som tar mer energi Àn hon ger.
Men hur gör man för att förÀndra? Hur hittar man sitt nya jag? Hur lÀr man om?
NÀr livet ger en citroner kan man ju plocka fram tequilan, eller sÄ blir man lite konstruktiv och börjar göra sin egen lemonad istÀllet!
Jag för en liten symptomdagbok (mmm jag vet, det lÄter muntert), men att sÀtta symptom och mÄende i relation till varandra hjÀlper mig.
Drabbad av en kronisk sjukdom?! Jag?! Hur, och med vem, ska jag dela min diagnos?
Hur avgör man vilka symptom som Àr MS-relaterade och vilka som kan vara nÄgot annat?
NÀr en öppning kommer, vÄgar man dÄ ta den? Att hoppa Àr skitlÀskigt! TÀnk om jag inte flyger? Eller sÄ gör jag faktiskt det!
NÄgot som jag verkligen brottas med i min sjukdom Àr bilden av hur en bra mamma ska vara! Min bild och min ork spelar sÄ att sÀga inte i sam...