It looks like you are using an older version of Internet Explorer which is not supported. We advise that you update your browser to the latest version of Microsoft Edge, or consider using other browsers such as Chrome, Firefox or Safari.

Något som jag verkligen brottas med i min sjukdom är min bild av hur en bra mamma ska vara! Min bild och min ork spelar så att säga inte i samma liga! Den bild vi ständigt matas med är ju en mamma som först och främst ser till att allt bröd är hembakat, frysen är full av bullar och att det alltid finns nybakade kakor. Dessutom är hemmet helt tipptopp-städat, trots barn som självklart tillåts leka fritt för att utvecklas. Det är näringsberäknade måltider med mycket grönsaker som barnen mer än gärna äter för att de skurna i fantasifulla former! Dessutom jobbar den perfekta mamman heltid, men hämtar aldrig sent på förskolan, har tid för egentid på gymmet och hos frisören. Och så är hon självklart en perfekt partner till sin perfekta man… 

STOPP! Alltså, när man stolpar upp allt så här så inser man ju att INGEN kan vara den här människan, och allra minst någon med en MS-hjärna. Men det är ju den logiska slutsatsen. Hur övertalar man hjärnan och hjärtat att det faktiskt är en omöjlighet? Man ser ju den här sanningen dag ut och dag in på sociala medier!

Jag tror att sanningen ligger i att man måste våga tro att man är den bästa föräldern för sina barn. Det finns ingen annan som kan ge den där kramen som ditt barn mest av allt vill ha, oavsett hur många bullar någon annan har i frysen liksom.

Men man måste ju komma ihåg det när man håller på att brinna upp från insidan av värmeslag efter att ha försökt klä på två barn som absolut inte förstår varför man måste ha regnbyxor på sig en tisdag i november när västkusten uppvisar sitt bästa horisontella regn… Där och då, när mammasamvetet slår till - finn då tröst i att det händer alla! Alla väljer bara inte att dela med sig av just den biten! Din MS gör dig inte till en sämre mamma, du är den enda mamman dina barn vill ha!

Linda

Hur vågar man sänka kraven på sig själv?