Den här diagnosen har verkligen krossat mitt självförtroende, eller åtminstone tagit ner mig rejält på jorden. Från att alltid ha kunnat allt kan jag ju numera nästan ingenting. Eller?! Är det kanske så att mina krav och bilder från förr sätter käppar i hjulet för mig?
Det kanske är så att den nya versionen av mig inte kan och vill det som den där friska versionen av mig drömde om? Att få en diagnos som den här har omkullkastat mitt liv och hjälpt mig att inse vad jag verkligen värdesätter. För mig är min familj det heligaste och då känns upp emot 2 timmars restid till och från jobbet som en uppoffring jag inte är beredd att göra. Men kan man byta jobb när man är sjuk? Törs man ge upp en fast anställning och kasta sig ut i något nytt och okänt?
Min väg verkar luta åt det okända. Jag halkade jag in på yrket jag har idag på ett bananskal, men det ger mig inte längre mening och motivation. Och för att orka jobba 100 % med den begränsade energimängd jag har krävs just både mening och motivation!
När en öppning kommer, vågar man då ta den? Att hoppa är skitläskigt! Tänk om jag inte flyger? Eller så gör jag faktiskt det! Men vågar jag följa mina drömmar, min MS till trots?
Jag vet inte, men jag blundar och kör ändå! Det här blir en spännande höst!
Linda
