När ska vi börja prata om de tysta symtomen? | Leva med MS

It looks like you are using an older version of Internet Explorer which is not supported. We advise that you update your browser to the latest version of Microsoft Edge, or consider using other browsers such as Chrome, Firefox or Safari.

Min upplevelse är att när jag träffar min neurolog så är det fokus på de typiska, klassiska symtom som är kopplade till MS. T.ex. reflexer och känsel. Under de 30 min jag är där så kollar han reflexer, ögonrörelser och känsel, vi kollar igenom läkemedelslistan och resonerar när nästa magnetkamera och besök ska vara. Sen är tiden slut. 

Det jag kan sakna under dessa besök är tid att även kunna lufta de tysta eller osynliga symtom som kan vara kopplade till MS. Jag pratar t.ex. om problem med att gå på toaletten, sexuella hinder, depression, MS-tröttheten osv. Jag tror att dessa symtom är vanliga bland oss men att de kan vara svårare att prata om. Det jag är rädd för är att om vi inte pratar om detta så skapas det ett stigma bland oss MS-patienter. 

Jag tror inte jag är ensam om att tycka att dessa osynliga och tysta symtom är en väldig utmaning. Det är också extra utmanande just för att de oftast inte syns utanpå, så folk i vår närhet kan ha svårt att förstå vad det är vi kämpar med. 

Så vad behöver vi göra? Jag tror att vi ska våga börja prata öppet om detta. De professioner vi möter i vården behöver bli medvetna om dessa symtom och ägna dem uppmärksamhet.

Neurologmottagningarna måste bli lyhörda för vilka individuella behov MS-patienten kan ha och hjälpa till och slussa vidare till rätt profession. För även det tror jag kan vara ett hinder när det kommer till MS sjukvården i Sverige. Att man tror att en MS-patient bara behöver träffa sin neurolog och sin MS-sköterska. Men vi behöver fler professioner. Vi behöver arbetsterapeuter, urologer, fysioterapeuter och samtalskontakter. 

Får vi till detta tror jag vi kan öka livskvalitén för oss som lever med MS.

Stor kram!

Sofia

Sofia om tysta symtom vid MS
Curated Tags