När allt drog igång, del 2 | Leva med MS

It looks like you are using an older version of Internet Explorer which is not supported. We advise that you update your browser to the latest version of Microsoft Edge, or consider using other browsers such as Chrome, Firefox or Safari.

MR (magnetkameraundersökning) är något man fått vara med om en hel del gånger när man har MS. Magnetkameraundersökning. För mig känns verkligen det verkligen som facit. Det är på MR man ser om ens MS är aktiv. Det är på MR man ser om det tillkommit några förändringar sen sist. Så en MR-undersökning tycker jag är förknippat med mycket stress och oro. Allt detta jag känt och känner, kommer det synas på MR, eller är det inga nytillkomna förändringar?

Så när jag fick min akutremiss till MR för att undersöka synnerven var det med stor oro och ångest jag åkte upp till Falun. Väl på plats så fick jag reda på att de skulle ta några extra bilder på just synnerven så det var väldigt viktigt att jag låg helt stilla under undersökningen. Jag var stressad, ledsen och orolig så tillsammans med sköterskan kom vi överens om att jag skulle få lite lugnande för att kunna ligga still när bilderna skulle tas. 

Tiden inne i tuben blev 30 min och efter halva tiden fick jag kontrastvätskan. Det gick bra och tack vare det lugnande jag fick dåsade jag nästan av. Så 30 min gick väldigt fort.

Och svaret på MR kom väldigt snabbt! Annars brukar ju tiden mellan en MR och svaret också vara dagar fyllda med funderingar och oro tycker jag. Men nu ringde min neurolog mig redan när jag var i bilen på väg hem! (Kanske går det fortare att få svar när det blir en akut MR, tänker jag).

Och vad sa han då? Jo, inga nytillkomna förändringar! Inget skov på gång! Ingen inflammerad synnerv. Allt såg bra ut. Min försämrade syn och huvudvärken hade inget med min MS att göra. 

Tack gode gud! Kände mig så otroligt lättad och glad. Jag åkte raka spåret hem och somnade direkt, totalt slut efter dessa dagar med oro och stress.

Så nu då? Jag förstår än en gång att leva med MS är att försöka förhålla sig till att symtom kommer och går, att nya symtom tillkommer. Men hur ska man veta vad som beror på MS och inte? Jag förstår att allt jag känner i min kropp inte är på grund av MS…men när man väl känner något så är det såklart det första man tänker på. För mig är det iallafall lätt att det blir så. Då gäller det att försöka hitta ett sätt att leva med denna sjukdom. Att hitta ett sätt att hantera symtom som kan bero på sjukdomen men som också kan bero på annat. Hur gör man det då?

Det finns nog inget universellt svar på den frågan. Det är olika från person till person. Men det gäller att hitta det sätt som fungerar för en själv. Men det som gäller för alla är nog att inte sluta leva för att man har en sjukdom. Låt inte sjukdomen hindra dig från att göra det du vill göra. Låt inte MS hindra dig från att leva det liv du vill leva.

Stor kram från Sofia
 

Magnetkameraundersökning