När jag fick MS 2014 så var det mycket fokus på de fysiska symtom och hindren som MS skulle kunna innebära. Egentligen är det först nu som jag börjar reflektera över att de psykiska och mentala konsekvenser som MS kan innebära är minst lika tuffa och utmanande. Fast man pratar inte så mycket om det!
Med risk för att jag nu kommer att generalisera en hel del, men om jag ska ta det utifrån mina erfarenheter och upplevelser, så tycker jag att det är mycket fokus på vissa symtom och att andra symtom kopplade till MS lätt glöms bort. Eller det pratas inte så mycket om dem iallafall.
Vid alla läkarbesök jag varit på hos min neurolog så fokuseras det på reflexer hit och dit och diverse balansövningar. Så länge trodde jag att det var det som var MS. Men efter att ha levt med MS i flera år nu börjar jag så smått inse att MS är mycket mer en mental kamp än vad jag kunnat tro.
De tysta symtomen upplever jag att man sällan pratar om när man har sitt läkarbesök hos neurologen. Efter att alla fysiska tester är avklarade så tittar man på receptförnyelse av eventuella mediciner, pratar om när nästa MR är och sen är besöket slut liksom. Och dessa tysta symtom tycker jag kan vara ganska svårt att prata om. Jag tänker till exempel på problem med urinblåsa och tarm. Att inte kunna hålla sig och de hinder det medför. MS-tröttheten och andra kognitiva svårigheter. Humörsvängningar, depression osv. Alla dessa tysta symtom som man som patient kanske inte heller riktigt kopplar ihop med sin MS-diagnos. I alla fall gjorde inte jag det i början.
Så min önskan är att sjukvården blir bättre på att prata om dessa symtom också. Att de lyfts lika naturligt som att man frågar om balansen och testar ens reflexer. För det är en mental kamp att leva med en kronisk sjukdom. Det påverkar en mer än man tror. Så jag tror att vi behöver stötta varandra och våga prata om dessa symtom också.
Kram från Sofia
Curated Tags