It looks like you are using an older version of Internet Explorer which is not supported. We advise that you update your browser to the latest version of Microsoft Edge, or consider using other browsers such as Chrome, Firefox or Safari.

Hej på er!

I mitt senaste inlägg skrev jag om de två viktiga pusselbitar som gjorde att jag kunde kravla mig upp ur det svarta avgrundshål som det innebar för mig att få en sjukdom mitt i livet. Och nu tänkte jag försöka sammanfatta för er vad det var jag gjorde för att må lite bättre.

Så vad gjorde då rent konkret? Dels så började jag aktivt jobba med mina tankar, jag insåg att allt jag tänkte bara var negativt om MS, det fanns inga nyanser i mina tankar. Mina tankar avgjorde hur jag mådde och eftersom jag bara tänkte negativt mådde jag såklart därefter. Så jag blev uppmärksammad på hur jag tänkte och hur detta påverkade mig och började försöka tänka andra tankar. I detta arbete fick jag ovärderlig hjälp av både kuratorer och KBT-terapeuter knutna till neurologmottagningen. Jag märkte också en otrolig skillnad när jag började tänka på ett annat sätt kring min sjukdom, då märkte jag inte heller av mina symtom lika mycket. Eller åtminstone fokuserade jag inte på det på samma sätt.

Den andra viktiga pusselbiten för mitt välmående och hur jag lyckades jobba mig ur krisen det innebar att få en sjukdom, var min träning. Jag är en person som alltid tränat, och efter att jag fått mina tre barn var det just löpning som jag fastnat för. Så enkelt och lättillgängligt. Jag fick även till mig, genom sjukgymnasterna på neurologmottagningen, att träning är viktigt för MS-patienter. Det fanns viss forskning som pekade på en minskad skovfrekvens och en snabbare återhämtning efter skov för patienter som tränat regelbundet. Detta var jag redo att höra. Så jag tog upp träningen igen och började nu även träna löpning mer målinriktat. Jag gick med i en lokal löparklubb och fick hjälp med styrketräning av sjukgymnasterna. Detta fick mig att må så mycket bättre och plötsligt fick jag också något meningsfullt att fokusera på. Det blev ett fritidsintresse som gav mig positiv energi och dessutom svarade min kropp bra på träningen. Trots MS kunde jag ju springa och träna och dessutom förbättra mig - vilken otrolig känsla! Träningen blev ett kvitto på att min kropp fungerade och jag känner mig piggare och gladare när jag får träna.

Mina resultat inom löpningen är egentligen inte det viktigaste, utan det är att jag mår bra, både fysiskt och psykiskt av att få röra på mig. Men det är ändå en sådan revansch för mig att kunna prestera på den nivå jag gör trots en kronisk sjukdom. Mitt nästa mål nu är Stockholm maraton i oktober. (Och som det verkar nu kommer ju loppet faktiskt att kunna genomföras!)

Det är mycket i mitt liv som faktiskt inte blev sämre efter att jag fått MS. Jag har idag en annan syn på MS. Jag kan se att jag lärt mig mycket, både om mig själv och om livet. Jag har blivit bättre på att leva i nuet och vara tacksam för det jag har. Jag har dåliga dagar också, dagar då jag inte orkar någonting, då synen och balansen är dålig och MS-tröttheten vedervärdig. Men jag ser med tillförsikt på framtiden och har bestämt mig för att inte bli min sjukdom. Jag har insett att mitt allmänna välbefinnande kommer styra hur jag upplever vissa symtom och därför fokuserar jag på att påverka just det. Jag prioriterar det som är viktigt i livet för mig: mina barn, träningen, sömn och kost och sociala relationer. Jag försöker vara mitt bästa jag  utifrån de förutsättningar jag har fått.  Gör det ni också! Testa era gränser och lev det liv ni vill leva!

Glömde förresten skriva förra gången att jag har ett instagramkonto som heter @runfor.ms. Följ mig gärna där.

På återseende :)

Sofia

runsofia

Bilden är från ett par veckor sedan när jag var i Stockholm och sprang. Det är på Skeppsholmen. Älskar bakgrunden! Visst har vi en fantastisk fin huvudstad!?