Berlin Halvmaraton - vilken upplevelse! | Leva med MS

It looks like you are using an older version of Internet Explorer which is not supported. We advise that you update your browser to the latest version of Microsoft Edge, or consider using other browsers such as Chrome, Firefox or Safari.

Flyget till Berlin gick på fredag eftermiddag. Jag åkte ner till Stockholm redan på torsdag kväll för att passa på att umgås med min syster. Med till Stockholm hade jag äldsta dottern Emilia.

Så min syster körde ut mig till Arlanda på fredag eftermiddag och där mötte jag upp mina teamkamrater Lotta, Arina och Elmina. Vi var alla spända och förväntansfulla inför resan till Berlin!

Flygresan tog 1:30, alldeles lagom enligt mig som är flygrädd…

När vi landat i Berlin tog vi en taxi till centralstationen för att möta upp några ASICS FrontRunner från det tyska teamet. De vill bjuda oss på en löpande sightseeing i Berlin!

Så efter att ha bytt om till löparkläder i ett parkeringshus (!) satte vi igång och springa. Det blev en väldigt trevlig (men kall) sightseeing med många stopp runt i Berlin. Det hela avslutades med att vi drack en öl ihop i parkeringshuset…

Efter det åkte vi direkt till lägenheten där vi skulle bo, tog en snabb dusch och begav oss direkt ut igen för att hitta någonstans att äta. Klockan var efter 21 på kvällen så vi var riktigt hungriga. Vi hittade en jättemysig italiensk restaurang alldeles i närheten av där vi bodde som vi åt på. Väldigt god mat var det. Jag tog en pasta med bl.a. salsicciakorv som smakade så gott! Efter maten gick vi tillbaka till lägenheten och somnade gott.

Lördag

På lördagen vaknade vi ganska tidigt och tog en kort promenad för att handla mat. Vi gick sen tillbaka till lägenheten och ställde iordning en jättegod frukost. Det blev kaffe, juice, yoghurt med färska frukter och musli, färskt bröd med gott pålägg och grönsaker samt ägg. En rejäl frukost helt enkelt. 

Efter detta tog vi tunnelbanan ut till expot, som låg en bit utanför staden. Där skulle vi hämta våra nummerlappar. Här blev det lite stress när jag upptäckte att jag skulle starta alldeles längst bak bland alla startled…på något vis hade de inte registrerat min seedningstid utan placerat mig i startledet längst bak i fältet. Jag fick gå till en servicedisk för att försöka förklara och bevisa att jag skulle stå längre fram i fältet. Till slut googlade vi fram en resultatlista där det syntes att jag sprungit milen på 39 min blankt och det tyckte de var ok för att få starta i första startled. Så det kändes bra och jag drog en lättnadens suck. 
Tillbaka till lägenheten där vi bytte om och drog ut och sprang en runda. Vi kollade in start och målområdet och gjorde lite snabba fartökningar för att väcka benen inför morgondagens race. Benen kändes dock tunga så jag blev ganska osäker på min form och hur jag skulle lägga upp loppet. 

Efter löpningen så var vi tillbaka i lägenheten och klockan var närmare tre och vi hade inte ätit lunch än, så det blev ett snabbt ombyte och sen gav vi oss iväg för att äta lunch. Vi kände oss lite stressade över att klockan dragit iväg så vi hamnade på samma restaurang som kvällen innan. Men det var ju helt ok eftersom vi var så supernöjda med maten och servicen. Jag beställde in en pasta carbonara och en weissbier till det. Funderade om det var smart att dricka en öl dagen innan loppet, men jag vill inte att löpningen ska kännas som att jag försakar något, och jag tycker det är så gott med weissbier, så jag bestämde mig för att dricka en och njuta av den. Tänkte att en ”pers-bers” innan kanske är en bra uppladdning! I värsta fall hade jag firat i förväg i onödan och det kan man väl leva med. 

Tillbaka i lägenheten igen och vi tog det lugnt och snackade massa löpning. Detta är något jag uppskattar otroligt mycket med att resa med likasinnade, man kan verkligen ”nörda” ner sig i detaljer utan att någon tycker man är helt knäpp eller dryg. Så vi analyserade banan, vädret, klädsel, strategier m.m.

När det började bli kväll insåg vi att vi fortfarande var mätta efter vår mastodontfrukost och den sena lunchen att vi bestämde oss för att bara göra lite enkel kvällsmat i lägenheten. Så vi gjorde te och smörgås med lite tillbehör. Satt med tända ljus och mycket fjärilar i magen. Vi såg alla så mycket fram emot att äntligen få springa lopp igen, med så många startande dessutom. Vi såg en siffra att det var 30.000 startande (inklusive de som åkte inlines och handbikes). Vi gick och la oss redan vid halv tio på kvällen. Tänk, imorgon var det dags för lopp. 

Läs min nästa blogg om hur själva loppet gick!

Sofia om Berlin Halvmaraton