Det fanns en tid i mitt liv där äventyr från morgon till kväll inte gjorde mig trött veckor i förväg. En tid där jag gärna gjorde planer för dagar i sträck. En tid då jag på allvar tyckte att det var rimligt att klämma in besök på både IKEA och GEKÅS på samma dag och ändå hade ork för middag med vänner efteråt.
Men var det kvalitet i fokus eller bara kvantitet? Om man maxar upplevelserna, minns man ens något då?
Första gången jag tog min sambo till min barndoms ö körde vi 110 mil på en vecka. Gudarna ska veta att vi såg mycket, men minns vi allt? I år hade jag turen att kunna visa min plats på jorden för mina barn, men utan att ens göra av med en halv tank soppa i bilen. Hade vi en mindre mysig vecka? Eller var det kanske så att det blev väldigt mycket mer kvalitet?
Mina barn älskade varje sekund och pratar redan om att åka tillbaka, gärna nu på en gång. För vi maxade verkligen myset och hade tid för varandra utan att jag körde slut på mig själv. Det var semester på alla plan!
Så det jag tar med mig av detta är att kvaliteten i det jag orkar alltid övertrumfar kvantiteten jag missar. Och min ö finns kvar, raukarna vi missade i år finns kvar nästa år också. Och nästa år vet jag att jag orkar maxa myset och därför vågar vi stanna längre!
Linda
