Hej alla MS-kämpar där ute,
Nu är hösten här och jag tycker att det är så himla vackert ute! När jag tänker tillbaka på den här sommaren blir jag alldeles varm i kroppen, för jag har hunnit med så mycket roligt.
När våra barn flyttat hemifrån började jag och min man vara ute mer i naturen med våra hundar. Mina MS-fötter fungerar faktiskt riktigt bra på mjuka skogsstigar. Mycket bättre än på asfalt och grusvägar, vilket dom inte alls gillar. Vi började göra kortare turer ute i skogen och har sedan sakta ökat på hur långt vi har gått.
Idag försöker vi vara ute nästan varje helg och vandra på någon led eller i något naturreservat, och det är underbart. För mig har det blivit ett sätt att fylla på med positiv energi. Sen är det ju ingen nackdel att man får motion, frisk luft och go-fika på köpet.
Nu i sommar har jag varit uppe i Sälen ett par gånger och vandrat. Njutit av vackra utsikter och bara varit. På en av lederna vi gick, Södra Kungsleden, var 2 kilometer faktiskt asfalterad och handikappanpassad. Det var verkligen toppen och gör att leden även passar rullstolsburna.
Nu kräver visserligen en sån här resa planering, men för några år sedan hade detta inte varit möjligt över huvud taget. Jag behöver planera varje dag, för om jag vandrar en sträcka ena dagen måste jag vila efteråt och göra något som inte kräver så mycket energi dagen efter. Till exempel så måste mat finnas färdiglagad efter en vandring. Jag har också skaffat mig ordentliga vandringskängor som är bra för mina fötter, plus att vi stannar till med jämna mellanrum och tar en vilopaus, fikar eller bara tittar på utsikten. För mig har ledordet blivit planering, planering och åter planering!!
Efter en sån här helg känner jag mig ändå fylld av energi och mår bra i både kroppen och knoppen!!
Vi hörs alla MS-kämpar!
Carro
Curated Tags