Vissa dagar glömmer man aldrig, som när man träffade sitt livs kärlek, som dagen då ens barn föddes eller som dagen då MS brakade in i ens liv.
Jag har haft den här ovälkomna följeslagaren i mitt liv under två år nu och nog finns det ett väldigt tydligt före och efter. Det är precis som livet före och efter barn, det är en milsvid skillnad.
Den 11 augusti 2020 kommer för alltid definiera mig och vara en del av den jag är nu och för alltid. Vissa dagar hatar jag den dagen och vissa dagar kan jag nästan uppskatta den. Den tog med mig på en resa i inre utveckling jag aldrig annars gjort, en chans att faktiskt lära känna mig själv och min kropp. Mina styrkor, förmågor och för all del -mina svagheter. Gudarna ska veta att de är många, men de senaste två åren har också lärt mig att mina svagheter inte hindrar mig! Svagheter är bara vägvisare för nya möjligheter, det finns alltid stigar som kan ta en runt till synes oövervinnerliga hinder.
Så nu, med 2-årsdagen runt knuten så behöver jag påminna mig hur mycket som faktiskt har varit positivt! För MS må ta, men livet fortsätter att ge. Kan jag må så här idag, hur bra kan jag då inte må nästa år vid den här tiden?
Linda
