Hej alla MS-kämpar där ute!
Idag tänkte jag berätta lite om mitt arbete, mitt jobb. Hur min MS har påverkat min arbetssituation och hur det kändes att vara tvungen att gå ner i tid och slutligen även byta arbetsuppgifter. Jag tappade liksom min arbetsidentitet under en tid, och det var inte roligt.
Jag kände mig värdelös, otillräcklig, dålig och kan tänka mig att som nydiagnostiserad är det här något man funderar väldigt mycket på, säkert oroar sig över också.
Själv tänkte jag inte alls på detta under de första tio till femton åren av mitt arbetsliv. Jag fick MS-symtom redan innan mina barn föddes 1994 och 1996, men fick inte diagnosen förrän 2002. Dock var symtomen inte så allvarliga i början och påverkade inte mitt arbete särskilt mycket. Att jag dessutom var mitt i livet, med små barn, gjorde att jag slog det där med MS åt sidan.
Barnen blev större, och med tiden började fler symtom komma. Men det hade jag inte tid för. När de var tonåringar skulle jag skjutsa till stallet och borsta en häst, köra till hoppträningen, åka på tävling osv. Även åka på speedwaytävling med sonen. Jag tänkte inte alls på mig själv då.
Och vad hände då i mitt liv, och på jobbet?
Jo, jag började få svårt att koncentrera mig, göra flera saker samtidigt, och tröttheten slog till. Plus alla andra tråkiga symtom som smärta, kramper osv. Jag kunde arbeta en vecka, ibland lite längre, men sedan kraschade jag. Då hamnade jag i sängen hemma, var så trött att jag inte var kontaktbar på flera dagar och klev inte ens upp för något på tre till fem dagar. Jag var totalt borta.
Detta blev ett upprepande under ganska lång tid, och ledde tillslut att jag var tvungen att gå ifrån min tjänst för en ny, som var helt anpassad pga av mina svårigheter. Arbetsterapeuten hjälpte mig att utreda vad som var mina styrkor samt svagheter, och utifrån det så skapade min arbetsgivare en tjänst till mig. Sedan anställde man en ny inköpare.
Då kändes det fruktansvärt jobbigt och jag var väldigt ledsen. Jag tappade liksom allt på jobbet, och helt plötsligt skulle jag hjälpa vår ekonomiassistent (som är en mycket trevlig kvinna). Men för mig var det här en stor förändring då jag var personen som jobbat längst på företaget, hade koll på allt, var spindeln i nätet, och plötsligt hade jag inte koll på något. Kom inte ihåg saker och namn, somnade på tangentbordet och allt var bara kaos.
Då ställde min arbetsgivare upp helt suveränt, för tjänsten som blev till mig passade jättebra. Idag trivs jag på arbetet, orkar med det jag gör, har bättre minne och behöver inte svara i telefon. Det blev en stor förändring som tog tid att bearbeta, men allt blev till det bättre.
Med det här vill jag säga att, var inte rädd för förändring! Ibland kan det bli mycket bättre än man tror.
Ha det gott alla hjältar där ute <3
Carro
