Nu är det andventspyntat i huset. Det finns en sak som är ett måste för mig att ta fram varje jul. Det är en julstjärna som min son gjorde på förskolan när han var liten. Det var inte förhandlingsbart att den skulle stanna kvar i gamla huset när jag flyttade. Sonen är idag tjugo år och har kanske inte riktigt samma åsikt som jag. Jag tycker att den passar perfekt i mitt fina trappfönster. Även skatan är ett verk av sonen på förskolan.
För mig har dessa saker även en annan innebörd. Sonen var inte många veckor gammal när jag fick mitt första skov och han har aldrig upplevt sin mamma innan MS. Han har aldrig sett mig springa, utan har istället plockat upp saker jag tappat, funnits med en stödjande hand och orkat vänta på mig. Något vi alltid gjort är att prata. Prata med varandra och med andra. Han är idag argumentationens mästare där jag är totalbesegrad inom de flesta ämnen. Jag vet att de vuxna han under sina första år kom i kontakt med på förskolan haft ett finger med i spelet. Därför är det så mysigt att varje jul plocka fram den glittrande stjärnan och med glädje tänka tillbaka på den lilla pojken med så många tankar och åsikter som idag är en klok man.
Titti
Curated Tags